Med tanke på alla felaktigheter som Säpo nedtecknade om min make är jag mycket skeptisk till kraven som nu ställs på att öppna Stasiarkiven för allmänheten. Jag grät när jag fick läsa statens lögner om min familj, skriver Karin Eriksson, änka efter "Morjärvmannen" som anklagades för spioneri på 1970-talet.
Bakgrund: Min make anhölls för spioneri 1976. Händelsen fick stor uppmärksamhet i medierna, som skrev om ett konstaterat spioneribrott och ställde frågan om Morjärvmannen var en lika stor spion som Wennerström. Överbefälhavaren och försvarsministern uttalade sig och regeringen blev specialinformerad. Efter en månads dagliga förhör, och häktning, släpptes min make utan att åtal väckts.
Hemligt Säpomaterial som jag fick ut 2008, efter många års kamp, visar att han förföljdes i 18 år, något han själv var medveten om. Säpo själva skriver i sin slutgranskning att "förundersökningen i fallet 'Morjärvmannen' saknar motstycke i kriminalhistorien".
Allt började med en semesterresa till Sovjetunionen 1956. Jag och min make njöt av de vackra byggnaderna och fotograferade varandra framför sevärdheterna i dåvarande Leningrad. Men resan visade sig bli ödesdiger eftersom Säpo genom den fick upp ögonen för min make.
Efter några år i södra Sverige flyttade vi tillbaka till Norrbotten, till Överkalix och sedan till Morjärv. Där visade byborna snabbt en negativ inställning till vår familj, det tisslades och tasslades och folk vände sig bort när vi mötte dem på gatan - jag förstod inte varför. När barnen var ensamma hemma kom grannar och ville titta i album, de gick igenom bostaden, liksom letande efter något. Vid det här laget insåg min man att han var övervakad, bland annat blev han förföljd av bilar och en bekant berättade om ett polisförhör där han blivit tillfrågad om min make.
När jag många år senare fick läsa det hemliga Säpomaterialet föll fjällen från mina ögon och jag fick förklaring till många kränkande händelser. Materialet visar att Säpo värvade hemliga meddelare i vår bekantskapskrets i början av 1960-talet, alltså rena Stasimetoder. Jag förstår nu hur ryktesspridningen uppstod. Byskvallret nedtecknades sedan av Säpo, med Säpos egna slutsatser, mycket är chockerande läsning.
Min man anade att det fanns meddelare, och skojade med dem genom att berätta helt uppenbara skrönor, ett sätt att klara av situationen med förföljelse och ryktesspridning, men dessa skrönor omformulerades av de (betalda) hemliga meddelarna eller av Säpo till att bli tänkbara händelser. Till allra största delen pratade min make med stor seriositet, men detta nedtecknades inte i materialet, som endast tog upp misstänkliggöranden, nedvärderingar och rena lögner. Säpo och hemliga meddelare undanhöll även viktiga fakta. De "konstruerade" helt enkelt en spion tillsammans.
Till exempel skrev de att min make verkade opålitlig, han misstänkliggjordes genom att han påstods ha "mycket pengar" och i rapporter spekulerades om hans politiska åsikter och moral. Hans arbete som intervjuare åt SCB beskrevs som kamouflage, han kallades socialfall i en Säporapport trots att han hade arbete och aldrig nyttjat vare sig a-kassa eller socialbidrag, i en rapport kallades vi tattare (vi tyckte om att resa). Hans bilresor kvällstid sågs misstänkta, även om Säpo måste ha förstått att han träffade intervjuobjekten för sitt jobb kvällstid.
En del meddelare invigdes under förespegling att det gällde narkotikabrott, och rykten om narkotikalangning startade och nedtecknades i materialet. Andra hemliga meddelare fantiserade om sändare i vår bostad vilket gjorde att Säpo ordnade signalspaning utanför bostaden, med ledningar dragna från närmaste grannen. Vidare nedtecknade Säpo hårresande skvaller om mig och min make för att framställa oss som moraliskt förkastliga - jag klarar inte att återigen återge vad som skrevs, men har citerat det i min bok. Sammanfattningsvis kan man konstatera att materialet var uteslutande nedvärderande och misstänkliggörande.
Det är min övertygelse att hela denna olyckliga historia med min make inte hade ägt rum om myndigheten hade kallat in honom på förhör och samtal i slutet av 1950-talet istället för att värva dessa hemliga meddelare. Då hade missförståndet med Säpos spionerifantasier utretts i ett tidigt skede och familjen hade sluppit mycket lidande. Och skattebetalarna hade inte behövt stå för 18 års kontroll av en oskyldig person.
Allt detta skedde alltså i demokratin Sverige. Men om svenska Säpo kunde nedteckna så uppenbara felaktigheter, vilka lögner kan då inte finnas i exempelvis östtyska Stasis arkiv? Detta är något som bör beaktas när debattens vågor nu går höga om huruvida arkiven med de påstådda svenska Stasimedarbetarna ska öppnas för allmänheten eller inte.
Min åsikt är att det givetvis är önskvärt att personer på ansvarsfulla positioner, som politiker och andra, som samarbetat med Stasi bör få svara för sina synder. Men hur öppnar man arkiven utan att oskyldiga riskerar att drabbas? Hur tillförlitligt är materialet? Skall ett namn utlämnas måste det finnas klara bevis. I materialet finns säkert även namngivna "offer", motståndare till socialismen, som Stasiagenter hade synpunkter på. Synpunkter som inte alltid är sanna. Dessa "offer" bör skyddas. De omskrivs oförskyllt.
Jag hade själv upplevt det som djupt kränkande om allmänheten hade fått tillgång till Säpomaterialet om min make, innan jag hade skrivit min bok om fallet. Dock är jag av den bestämda åsikten att personen som berörs skall få läsa sin egen akt. Min make fick själv aldrig läsa Säpos hemliga material, han dog 1990 - 14 år efter frisläppandet. Detta är jag arg och ledsen över. Det är inte värdigt en rättsstat.
Materialet om min make hemligstämplades i 70 år. Fem gånger skrev vi till Säpo och begärde att få se spaningsmaterialet, men lika många gånger fick vi nej med hänvisning till sekretessbestämmelserna. Turligt nog sändes materialet så småningom till Riksarkivet som gjorde en annan bedömning. Jag betalade skyndsamt omkring 8 000 kronor för kopior på handlingarna, 2 000 sidor, för att inte riskera att handläggaren ändrade sig.
Därmed kunde jag infria löftet till min make att få ut materialet och färdigställa den bok som han och jag påbörjade för länge sedan. I somras publicerades slutligen boken "Mojärvmannen och Säpo". Familjen har nu varit hans röst och tillrättalagt de felaktigheter som han inte fick chansen att bemöta under sin livstid. Vi har lagt ner åratal på skrivandet, tid som vi helst hade nyttjat till annat. Men vi hade helt enkelt inget val. Vi var tvungen att skriva en bok som motbild till Säpomaterialet.
Min familjs erfarenheter visar att en eventuell öppning av Stasiarkiven måste ske med stor respekt för den enskilde. I annat fall kommer utpekade att känna sig tvingade att gå ut i media och försvara sig, vilket vi för övrigt redan har sett exempel på.
Därför är det att föredra att materialet "silas" innan det ges till allmänheten. Kanske bör man avpersonifiera materialet. Det är inte namnen som är viktiga utan kunskapen om säkerhetstjänsternas arbetssätt som behöver komma i dagen. Stasiarkiven bör därför i första hand öppnas endast för forskare och den det berör.
Annars riskerar fler oskyldiga att få löpa gatlopp i medierna.
Karin Eriksson
artikeln från; newmill http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/16/s-pos-l-gner-om-min-make-visar-att-stasiarkiven-b-r-f-rbli-st-ngda
Patricio Ayala öppet brev:
Till regeringen och Fredrik Reinfeldt, Statsminister
Patricio Ayala : Öppet brev till svenska regeringen och allmänheten.- Robert Naeslund 1967 - Patricio Ayala 2007.
Jag heter Patricio Ayala, bor i norrköping sverige sedan 1984 (ironisk nog,orwell) och ironisk nog också är att jag föddes samma år 1967 när Robert Naeslund fick en implanterad chip hjärnan http://www.raven1.net/mcf/v/robert-naeslund.htm .
Jag vill göra en anmällan till allmänheten att jag har blivit victim av modern stats terror tortyr med moderna vapen, så kallade ELF, Psykotronik, elektronik weapon http://www.raven1.net/mcf/victm-hm.htm .
Robert Naeslund 1967 - Patricio Ayala 2007. det har gått 40 år sedan Robert fiick omedveten och utan sin medgivande en inopererad objekt i sin skalle i en sjukhusi sverige . Jag tror också att jag fick en sort nanochip i modern tid i min öra år 2997 på vrinnebysjukhus i norrköping, för att sedan dess har jag haft skakningar i hela min kropp, hör en obehagligt pip frekvens i min hjärna, känd microvågstötningar från mina grannar (strålningförgift), har blivit spionerad, förföljd, spanad av grupp bilar, de har karlagt mig och alla mina släktingar och vänner, för att när jag besökte de så kändes att alla mina släktingars och vänners grannar var med i detta spel trakesering (gang stalking), men nu fattas jag hur de gör: de övertalar dessa grannar genom manipulation och lögner så att de hjälper till för att spana på "target" . det har gått nästan 4 år sedan detta började, men jag bara vaknade till för 1 år sedan, innan det visste jag eller märkte jag ingenting. en gång de nästan lyckades att jag sömnade in genom dessa moderna vapen som körs genom väggarna, jag trodde att jag själv hade problem med andningen, jag skulle aldrig tro den gången för 2 år sedan att det var Säpo, cia och själva regeringen som ville bli av med mig i det tysta, det perfekta mordet i modern tid, dessa vapen lämnar inga spår, man kan dö i sömnen, man kan få en hjärtattak, man kan bli galen eller begå självmord utan att någon misstänker något annat (storebror). efter de här 4 långa år av kämpande för överlevnad omedvetet och medvetet, bestämde jag mig för att kämpa emot och startade en grupp på facebook som heter Resisten mot NWO (new world order) och stöd för victim av modern psykotronik tortyr , fast det är på spanska men har inlägg och dokument på svenska och engelska med: http://www.facebook.com/home.php?sk=group_159949100717047 där vill jag bevisa att detta otroliga händelse som jag upplever är bevisbar på någon sätt fast jag har inga direkta bevis för att de är så organiserad att det är omöjlit att bevisa något. där på min facebook sida finns allt som jag har skickat till myndigheter och inlägg och videor på detta ämne om modern tortyr från NWO och regeringar. om någon har eller kan hitta hemliga papper eller bevis på min påståendet så tveka inte att skicka det till wikilaeks. allt detta beror på att jag sedan5 år tillbaka startade en blog anti NWO, och anti imperialist som heter Mafiamatrix och den är på svenska och spanska: http://mafiamatrix.blogspot.com/
detta experimment som jag går igenom är omänskligt i allt sin menning, ingen peron ska gå igenom det fysiska och psykologiska lidandet de orsakar civila medborgare, när mina barn var hos mig blev det värre och värre dessa attak mot min person för att de visste att jag kunde bli crazy om de körde mot mina barn, men jag var tvungen att va psykologisk stark, en gång de nästan lyckades, det blev för mycket en gång att jag var tvungen at springa till polisstationen för att anmälla detta, det gick som väntad, ingen reaktion, de ville skicka mig till samma sjukhus där jag tror de inplanterade en sort nanochip i min öra (bara en teori), jag säger en teori för att jag tror att dessa vapen är dirigerad till en viss target, därför ingen annan känner det du känner (skakningar, illamående och pipet i örat).
och sist:
JAG VILL ATT DET SVENSKA REGERINGEN STOPPAR ALLA EXPERIMENT DE GÖR PÅ CIVILA MEDBORGARE OCH TAR SIN ANSVAR FÖR DETTA MODERNA TORTYR.
MVH
Patricio Ayala 2011-02-09 Till regeringen och premiär minister Reinfield
